Psaltaren 46

¹För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

²Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

³Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

⁴om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

⁵En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

⁶Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

⁷Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

⁸HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

⁹Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

¹⁰Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

¹¹»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.