Today's Readings
The Scripture readings appointed for today, with the full text in your language. Follow the daily readings for your tradition, every morning, in the Bosko app.
Morning Prayer — First Lesson
Job 35
Och Elihu tog till orda och sade: Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud, du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd? Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig. Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig. Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed? Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand? Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet. Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm; men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten, han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?» Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod. Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt; allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar. Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod? Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
Morning Prayer — Second Lesson
Luke 4
Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. Då sade djävulen till honom: »Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd.» Jesus svarade honom: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'» Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen och sade till honom: »Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den. Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till.» Jesus svarade och sade till honom: »Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'» Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån; det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig'; så ock: 'De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'» Då svarade Jesus och sade till honom: »Det är sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'» När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid. Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten. Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa. Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet: »Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren.» Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då begynte han tala och sade till dem: »I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.» Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: »Är då denne icke Josefs son?» Då sade han till dem: »Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'» Och han tillade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen. Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet -- och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land. Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.» När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför. Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare. Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet. Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst: »Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.» Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: »Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada. Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: »Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.» Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten. Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem. Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. Onda andar blevo ock utdrivna ur många, och de ropade därvid och sade: »Du är Guds Son.» Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att icke säga något, eftersom de visste att han var Messias. Och när det åter hade blivit dag, gick han åstad bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kommo fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg. Men han sade till dem: »Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.» Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Evening Prayer — First Lesson
Job 36
Vidare sade Elihu: Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar. Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt. Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig. Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft. Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt. Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet. Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror, så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod; han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet. Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro. Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det. Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band, deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott. Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra. Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter. Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast. Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse. Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft? Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats. Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida. Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik? Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?» Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran. Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka. Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram; skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor. Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda? Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri. Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått. I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid. Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
Evening Prayer — Second Lesson
Galatians 4
Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter»[1]. Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!» Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud. Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar. Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar? I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. -- Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder. Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när. I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder. Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv. När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig. Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen! Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem. Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder, I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder. Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger? Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder. Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.» Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var. Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu. Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.» Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun. [1] Se Makter i Ordförkl.
Readings follow the 1662 Book of Common Prayer (public domain). Scripture text is in the public domain. (Svenska Bibeln 1917)
Today's readings, every morning
Bosko brings the daily readings for your tradition to your day — with a reflection, the full Bible in 30 translations, and the liturgical calendar, in 18 languages.
