Dagens läsningar

Morgonbön — första läsningen

Sirach 39

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

Not so he that has applied his soul, And meditateth in the law of the Most High; He will seek out the wisdom of all the ancients, And will be occupied in prophecies. He will keep the discourse of the men of renown, And will enter in amidst the subtleties of parables. He will seek out the hidden meaning of proverbs, And be conversant in the dark sayings of parables. He will serve among great men, And appear before him that rules: He will travel through the land of strange nations; For he has tried good things and evil among men. He will apply his heart to resort early to the Lord that made him, And will make supplication before the Most High, And will open his mouth in prayer, And will make supplication for his sins. If the great Lord will, He shall be filled with the spirit of understanding: He shall pour forth the words of his wisdom, And in prayer give thanks to the Lord. He shall direct his counsel and knowledge, And in his secrets shall he meditate. He shall show forth the instruction which he has been taught, And shall glory in the law of the covenant of the Lord. Many shall commend his understanding; And so long as the world endures, it shall not be blotted out: His memorial shall not depart, And his name shall live from generation to generation. Nations shall declare his wisdom, And the congregation shall tell out his praise. If he continue, he shall leave a greater name than a thousand: And if he die, he adds thereto. Yet more will I utter, which I have thought upon; And I am filled as the moon at the full. Hearken to me, you⌃ holy children, And bud forth as a rose growing by a brook of water: And give you⌃ a sweet savor as frankencense, And put forth flowers as a lily, Spread abroad a sweet smell, and sing a song of praise; Bless you⌃ the Lord for all his works. Magnify his name, And give utterance to his praise With the songs of your lips, and with harps; And thus shall you⌃ say when you⌃ utter his praise: All the works of the Lord are exceeding good, And every command shall be accomplished in his season. None can say, What is this? wherefore is that? For in his season they shall all be sought out. At his word the waters stood as a heap, And the receptacles of waters at the word of his mouth. At his command is all his good pleasure done; And there is none that shall hinder his salvation. The works of all flesh are before him; And it is not possible to be hid from his eyes. He sees from everlasting to everlasting; And there is nothing wonderful before him. None can say, What is this? wherefore is that? For all things are created for their uses. His blessing covered the dry land as a river, And saturated it as a flood. As he has turned the waters into saltness; So shall the heathen inherit his wrath. His ways are plain to the holy; So are they stumbling blocks to the wicked. Good things are created from the beginning for the good; So are evil things for sinners. The chief of all things necessary for the life of man Are water, and fire, and iron, and salt, And flour of wheat, and honey, and milk, The blood of the grape, and oil, and clothing. All these things are for good to the godly; So to the sinners they shall be turned into evil. There be winds that are created for vengeance, And in their fury lay on their scourges heavily; In the time of consummation they pour out their strength, And shall appease the wrath of him that made them. Fire, and hail, and famine, and death, All these are created for vengeance; Teeth of wild beasts, and scorpions and adders, And a sword punishing the ungodly to destruction. They shall rejoice in his commandment, And shall be made ready upon earth, when need is; And in their seasons they shall not transgress his word. Therefore from the beginning I was resolved, And I thought this, and left it in writing; All the works of the Lord are good: And he will supply every need in its season. And none can say, This is worse than that: For they shall all be well approved in their season. And now with all your heart and mouth sing you⌃ praises, And bless the name of the Lord.

Morgonbön — andra läsningen

Johannes 5

Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar. I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade. [1] Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?» Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.» Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.» Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen. Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.» Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'» Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?» Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. -- Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.» Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Därför förföljde nu judarna Jesus[2], eftersom han gjorde sådant på sabbaten. Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.» Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud. Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen. Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder. Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill. Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen, för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, ja, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande. Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv. Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom. Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig. Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen, Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta. Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus. Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig. Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt, och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke. I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. Men I viljen icke komma till mig för att få liv. Jag tager icke emot pris av människor; men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder. Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga. Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud? Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp. Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» [2] och sökte att döda honom.

Aftonbön — första läsningen

Sirach 40

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

Great travail is created for every man, And a heavy yoke is upon the sons of Adam, From the day of their coming forth from their mother’s womb, Until the day for their burial in the mother of all things. The expectation of things to come, and the day of death, Trouble their thoughts, and cause fear of heart; From him that sits on a throne of glory, Even to him that is humbled in earth and ashes; From him that wears purple and a crown, Even to him that is clothed with a hempen frock. There is wrath, and jealousy, and trouble, and disquiet, And fear of death, and anger, and strife; And in the time of rest upon his bed His night sleep does change his knowledge. A little or nothing is his resting, And afterward in his sleep, as in a day of keeping watch, He is troubled in the vision of his heart, As one that has escaped from the front of battle. In the very time of his deliverance he awakens, And marvels that the fear is nothing. It is thus with all flesh, from man to beast, And upon sinners sevenfold more. Death, and bloodshed, and strife, and sword, Calamities, famine, tribulation, and the scourge; All these things were created for the wicked, And because of them came the flood. All things that are of the earth turn to the earth again: And all things that are of the waters return into the sea. All bribery and injustice shall be blotted out; And good faith shall stand forever. The goods of the unjust shall be dried up like a river, And like a great thunder in rain shall go off in noise. In opening his hands a man shall be made glad: So shall transgressors utterly fail. The children of the ungodly shall not put forth many branches; And are as unclean roots upon a sheer rock. The sedge that grows upon every water and bank of a river Shall be plucked up before all grass. Bounty is as a garden of blessings, And almsgiving endures forever. The life of one that labores, and is contented, shall be made sweet; And he that finds a treasure is above both. Children and the building of a city establish a man’s name; And a blameless wife is counted above both. Wine and music rejoice the heart; And the love of wisdom is above both. The pipe and the lute make pleasant melody; And a pleasant tongue is above both. Your eye shall desire grace and beauty; And above both the green blade of corn. A friend and a companion never meet amiss; And a wife with her husband is above both. Brethren and succour are for a time of affliction; And almsgiving is a deliverer above both. Gold and silver will make the foot stand sure; And counsel is esteemed above them both. Riches and strength will lift up the heart; And the fear of the Lord is above both: There is nothing lacking in the fear of the Lord, And there is no need to seek help therein. The fear of the Lord is as a garden of blessing, And covers a man above all glory. My son, lead not a beggar’s life; Better it is to die than to beg. A man that looks to the table of another, His life is not to be counted for a life; He will pollute his soul with another man’s meats: But a man wise and well-instructed will beware thereof. In the mouth of the shameless begging will be sweet; And in his belly a fire shall be kindled.

Aftonbön — andra läsningen

1 Timoteusbrevet 1

Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre! Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron. Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal -- människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om. Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom lagen bör brukas, och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, för mandråpare, för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider mot den sunda läran -- detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens härlighet, varmed jag har blivit betrodd. Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara förtroende värd, mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste, när jag i min otro handlade så. Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och kärleken i Kristus Jesus. Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste. Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet, och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att tro på honom och så vinna evigt liv. Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen. Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du i kraft av dem strida den goda striden, rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron. Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.