Dagens läsningar

Morgonbön — första läsningen

Sirach 27

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

Many have sinned for a thing indifferent; And he that seeks to multiply gain will turn his eye away. A nail will stick fast between the joinings of stones; And sin will thrust itself in between buying and selling. Unless a man hold on diligently in the fear of the Lord, His house will soon be overthrown. In the shaking of a sieve, the refuse remains; So the filth of man in his reasoning. The furnace will prove the potter’s vessels; And the trial of a man is in his reasoning. The fruit of a tree declares the husbandry thereof; So is the utterance of the thought of the heart of a man. Praise no man before you hear him reason; For this is the trial of men. If you follow righteousness, you will obtain her, And put her on, as a long robe of glory. Birds will resort to their like; And truth will return to those who practise her. The lion lies in wait for prey; So does sin for those who work iniquity. The discourse of a godly man is always wisdom: But the foolish man changes as the moon. Among men void of understanding observe the opportunity; But stay continually among the thoughtful. The discourse of fools is an offence; And their laughter is in the wantonness of sin. The talk of a man of many oaths will make the hair stand upright; And their strife makes one stop his ears. The strife of the proud is a shedding of blood; And their reviling of each other is a grievous thing to hear. He that reveals secrets destroys credit, And will not find a friend to his mind. Love a friend, and keep faith with him: But if you reveal his secrets, You shall not pursue after him; For as a man has destroyed his enemy, So have you destroyed the friendship of your neighbor. And as a bird which you have loosed out of your hand, So have you let your neighbor go, and you will not catch him again: Pursue him not, for he is gone far away, And has escaped as a gazelle out of the snare. For a wound may be bound up, and after reviling there may be a reconcilement; But he that reveals secrets has lost hope. One that winks with the eye contriveth evil things; And no man will remove him from it. When you are present, he will speak sweetly, And will admire your words; But afterward he will writhe his mouth, And set a trap for you in your words. I have hated many things, but nothing like him; And the Lord will hate him. One that casts a stone on high casts it on his own head; And a deceitful stroke will open wounds. He that digs a pit will fall into it; And he that sets a snare will be taken therein. He that does evil things, they will roll upon him, And he will not know whence they have come to him. Mockery and reproach are from the haughty; And vengeance, as a lion, will lie in wait for him. They that rejoice at the fall of the godly will be taken in a snare; And anguish will consume them before they die. Wrath and anger, these also are abominations; And a sinful man will possess them.

Morgonbön — andra läsningen

Lukas 23

Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus. Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.» Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.» Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem. När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet. Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt. Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus. Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap. Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för. Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden. Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.» Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!» Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja. När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom. Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn. Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.' Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.' Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!» Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom. Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. -- Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.» Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.» Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.» Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.» Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!» Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.

Aftonbön — första läsningen

Sirach 28

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

He that takes vengeance will find vengeance from the Lord; And he will surely make firm his sins. Forgive your neighbor the hurt that he has done you; And then your sins will be pardoned when you pray. Man cherisheth anger against man; And does he seek healing from the Lord? Upon a man like himself he has no mercy; And does he make supplication for his own sins? He being himself flesh nourishes wrath: Who will make atonement for his sins? Remember your last end, and cease from enmity: Remember corruption and death, and abide in the commandments. Remember the commandments, and be not angry with your neighbor; And remember the covenant of the Highest, and wink at ignorance. Abstain from strife, and you will diminish your sins: For a passionate man will kindle strife; And a man that is a sinner will trouble friends, And will make debate among those who are at peace. As is the fuel of the fire, so will it burn; And as the stoutness of the strife is, so will it burn: As is the strength of the man, so will be his wrath; And as is his wealth, so will he exalt his anger. A contention begun in haste kindles a fire; And a hasty fighting sheds blood. If you blow a spark, it will burn; And if you spit upon it, it will be quenched: And both these shall come out of your mouth. Curse the whisperer and double-tongued: For he has destroyed many that were at peace. A third person’s tongue has shaken many, And dispersed them from nation to nation; And it has pulled down strong cities, And overthrown the houses of great men. A third person’s tongue has cast out brave women, And deprived them of their labors. He that hearkens to it will not find rest, Nor shall he dwell quietly. The stroke of a whip makes a mark in the flesh; But the stroke of a tongue will break bones. Many have fallen by the edge of the sword: Yet not so many as those who have fallen because of the tongue. Happy is he that is sheltered from it, That has not passed through the wrath thereof; That has not drawn its yoke, And has not been bound with its bands. For the yoke thereof is a yoke of iron, And the bands thereof are bands of brass. The death thereof is an evil death; And Hades were better than it. It shall not have rule over godly men; And they shall not be burned in its flame. They that forsake the Lord shall fall into it; And it shall burn among them, and shall not be quenched: It shall be sent forth upon them as a lion; And as a leopard it shall destroy them. Look that you hedge your possession about with thorns; Bind up your silver and your gold; And make a balance and a weight for your words; And make a door and a bar for your mouth. Take heed lest you slip therein; Lest you fall before one that lies in wait.

Aftonbön — andra läsningen

1 Thessalonikerbrevet 3

Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten, och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro, så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda. Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I. Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt. Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder, nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande. Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren. Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud? Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro. Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder. Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder, så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.