Dagens läsningar

Morgonbön — första läsningen

Sirach 33

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

There shall no evil happen to him that fears the Lord; But in temptation once and again will he deliver him. A wise man will not hate the law; But he that is a hypocrite therein is as a ship in a storm. A man of understanding will put his trust in the law; And the law is faithful to him, as when one asks at the oracle. Prepare your speech, and so shall you be heard; Bind up instruction, and make your answer. The heart of a fool is as a cartwheel; And his thoughts like a rolling axle tree. A stallion horse is as a mocking friend; He neighs under every one that sits upon him. Why does one day excel another, When all the light of every day in the year is of the sun? By the knowledge of the Lord they were distinguished; And he varied seasons and feasts: Some of them he exalted and hallowed, And some of them has he made ordinary days. And all men are from the ground, And Adam was created of earth. In the abundance of his knowledge the Lord distinguished them, And made their ways various: Some of them he blessed and exalted, And some of them he hallowed and brought near to himself: Some of them he cursed and brought low, And overthrew them from their place. As the clay of the potter in his hand, All his ways are according to his good pleasure; So men are in the hand of him that made them, To render to them according to his judgement. Good is the opposite of evil, And life is the opposite of death: So is the sinner is the opposite of the godly. And thus look upon all the works of the Most High; Two and two, one against another. And I waked up last, As one that gleans after the grape gatherers: By the blessing of the Lord I got before them, And filled my winepress as one that gathers grapes. Consider that I laboured not for myself alone, But for all those who seek instruction. Hear me, you⌃ great men of the people, And hearken with your ears, you⌃ rulers of the congregation. To son and wife, to brother and friend, Give not power over you while you live; And give not your goods to another, Lest you repent and make supplication for them again. Whilst you yet live, and breath is in you, Give not yourself over to anybody. For better it is that your children should supplicate you, Than that you should look to the hand of your sons. In all your works keep the upper hand; Bring not a stain on your honor. In the day that you endest the days of your life, And in the time of death, distribute your inheritance. Fodder, a stick, and burdens, for an ass; Bread, and discipline, and work, for a servant. Set your servant to work, and you shall find rest: Leave his hands idle, and he will seek liberty. Yoke and thong will bow the neck: And for an evil servant there are racks and tortures. Send him to labor, that he be not idle; For idleness teaches much mischief. Set him to work, as is fit for him; And if he obey not, make his fetters heavy. And be not excessive toward any; And without judgement do nothing. If you have a servant, let him be as yourself, Because you have bought him with blood. If you have a servant, treat him as yourself; For as your own soul will you have need of him: If you treat him ill, and he depart and run away, Which way will you go to seek him?

Morgonbön — andra läsningen

Johannes 2

På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där. Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet. Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.» Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.» Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.» Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var. Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så. Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen. och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.» Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom. Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar. Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem. Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där. Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord. Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.» Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.» Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?» Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.» Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?» Men det var om sin kropps tempel han talade. Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt. Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde. Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.

Aftonbön — första läsningen

Sirach 34

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

Vain and false hopes are for a man void of understanding; And dreams give wings to fools. As one that catches at a shadow, and follows after the wind, So is he that sets his mind on dreams. The vision of dreams is as this thing against that, The likeness of a face near a face. Of an unclean thing what shall be cleansed? And of that which is false what shall be true? Divinations, and soothsayings, and dreams, are vain: And the heart fancies, as a woman’s in travail. If they be not sent from the Most High in your visitation, Give not your heart to them. For dreams have led many astray: And they have failed by putting their hope in them. Without lying shall the law be accomplished; And wisdom is perfection to a faithful mouth. A well-instructed man knows many things; And he that has much experience will declare understanding. He that has no experience knows few things: But he that has wandered shall increase his skill. In my wandering I have seen many things; And more than my words is my understanding. Ofttimes was I in danger even to death; And I was preserved because of these things. The spirit of those that fear the Lord shall live; For their hope is upon him that saves them. Whoso fears the Lord shall not be afraid, and shall not play the coward; For he is his hope. Blessed is the soul of him that fears the Lord: To whom does he give heed? and who is his stay? The eyes of the Lord are upon those who love him, A mighty protection and strong stay, A cover from the hot blast, and a cover from the noonday, A guard from stumbling, and a succour from falling. He raises up the soul, and enlighteneth the eyes: He gives healing, life, and blessing. He that sacrifices of a thing wrongfully gotten, his offering is made in mockery; And the mockeries of wicked men are not well-pleasing. The Most High has no pleasure in the offerings of the ungodly; Neither is he pacified for sins by the multitude of sacrifices. As one that kills the son before his father’s eyes Is he that brings a sacrifice from the goods of the poor. The bread of the needy is the life of the poor: He that depriveth him thereof is a man of blood. As one that slays his neighbor is he that takes away his living; And as a shedder of blood is he that depriveth a hireling of his hire. One building, and another pulling down, What profit have they had but toil? One praying, and another cursing, Whose voice will the Lord listen to? He that washes himself after touching a dead body, and touches it again, What profit has he in his washing? Even so a man fasting for his sins, And going again, and doing the same; Who will listen to his prayer? And what profit has he in his humiliation?

Aftonbön — andra läsningen

2 Thessalonikerbrevet 1

Paulus och Silvanus och Timoteus hälsa tessalonikernas församling i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Vi äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder, käre bröder, såsom tillbörligt är, därför att eder tro så mäktigt tillväxer, och den kärlek I haven till varandra mer och mer förökas hos eder alla och hos envar av eder. Därför kunna vi själva i Guds församlingar berömma oss av eder, i fråga om eder ståndaktighet och eder tro under alla edra förföljelser, och under de lidanden I måsten uthärda. Sådant är ett vittnesbörd om att Guds dom bliver rättvis. Så skolen I aktas värdiga Guds rike; för dess skull är det ock som I liden. Guds rättfärdighet kräver ju att de som vålla eder lidande få lidande till vedergällning, men att I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar, »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga. Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet, när han kommer för att förhärligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vittnesbörd vi hava framburit till eder haven I trott. Så skall ske på den dagen. Fördenskull bedja vi ock alltid för eder, att vår Gud må akta eder värdiga sin kallelse, och att han må med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan åstunda, och vad tro kan verka, så att vår Herre Jesu namn bliver förhärligat i eder, och I i honom, efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd.