Dagens läsningar

Morgonbön — första läsningen

Wisdom 9

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

O God of the fathers, and Lord who keep your mercy, Who made all things by your word; And by your wisdom you formedst man, That he should have dominion over the creatures that were made by you, And rule the world in holiness and righteousness, And execute judgement in uprightness of soul; Give me wisdom, her that sits by you on your throne; And reject me not from among your servants: Because I am your bondman and the son of your handmaid, A man weak and short-lived, And of small power to understand judgement and laws. For even if a man be perfect among the sons of men, Yet if the wisdom that comes from you be not with him, he will be held in no account. You did choose me before my kindred to be king of your people, And to do judgement for your sons and daughters. You gave command to build a sanctuary in your holy mountain, And an altar in the city of your habitation, A copy of the holy tabernacle which you prepared beforehand from the beginning. And with you is wisdom, which knows your works, And was present when you were making the world, And which understands what is pleasing in your eyes, And what is right according to your commandments. Send her forth out of the holy heavens, And from the throne of your glory bid her come, That being present with me she may toil with me, And that I may learn what is well-pleasing before you. For she knows all things and has understanding thereof, And in my doings she will guide me in ways of soberness, And she will guard me in her glory. And so will my works be acceptible, And I will judge your people righteously, And I will be worthy of my father’s throne. For what man will know the counsel of God? Or who will conceive what the Lord willeth? For the thoughts of mortals are timorous, And our plans are prone to fail. For a corruptible body weighs down the soul, And the earthy frame lies heavy on a mind that is full of cares. And hardly do we divine the things that are on earth, And the things that are close at hand we find with labor; But the things that are in the heavens who ever yet traced out? And who ever gained knowledge of your counsel, except you gave wisdom, And sent your holy spirit from on high? And it was thus that the ways of them which are on earth were corrected, And men were taught the things that are pleasing to you; And through wisdom were they saved.

Morgonbön — andra läsningen

Lukas 3

I femtonde året av kejsar Tiberius' regering, när Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, och Herodes var landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene, på den tid då Hannas var överstepräst jämte Kaifas -- då kom Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i öknen; och han gick åstad och predikade i hela trakten omkring Jordan bättringens döpelse till syndernas förlåtelse. Så uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors bok: »Hör rösten av en som ropar i öknen: Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom. Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar; och allt kött skall se Guds frälsning.'» Han sade nu till folket som kom ut för att låta döpa sig av honom: »I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen? Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen. Och sägen icke vid eder själva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. Redan är också yxan satt till roten på träden; så bliver då vart träd som icke bär god frukt avhugget och kastat på elden. Och folket frågade honom och sade: »Vad skola vi då göra?» Han svarade och sade till dem: »Den som har två livklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon; och en som har matförråd, han göre sammalunda.» Så kommo ock publikaner för att låta döpa sig, och de sade till honom: »Mästare, vad skola vi göra?» Han svarade dem: »Kräven icke ut mer än vad som är eder föreskrivet.» Också krigsmän frågade honom och sade: »Vad skola då vi göra? Han svarade dem: »Tilltvingen eder icke penningar av någon, genom hot eller på annat otillbörligt sätt, utan låten eder nöja med eder sold.» Och folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan om Johannes icke till äventyrs vore Messias. Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: »Jag döper eder med vatten, men den som kommer, som är starkare än jag, den vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa; han skall döpa eder i helig ande och eld. Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.» Så förmanade han folket också i många andra stycken och förkunnade evangelium för dem. Men när han hade förehållit Herodes, landsfursten, hans synd i fråga om hans broders hustru Herodias och förehållit honom allt det onda som han eljest hade gjort, lade Herodes till allt annat också det att han inspärrade Johannes i fängelse. När nu allt folket lät döpa sig och jämväl Jesus blev döpt, så skedde därvid, medan han bad, att himmelen öppnades, och den helige Ande sänkte sig ned över honom I lekamlig skepnad såsom en duva; och från himmelen kom en röst: »Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag.» Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli, som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef, som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai, som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda, som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri, som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er, som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim, som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David, som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson, som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas, som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor, som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala, som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek, som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan, som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.

Aftonbön — första läsningen

Wisdom 10

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

Wisdom guarded to the end the first formed father of the world, that was created alone, And delivered him out of his own transgression, And gave him strength to get dominion over all things. But when an unrighteous man fell away from her in his anger, He perished himself in the rage wherewith he killed his brother. And when for his cause the earth was drowning with a flood, Wisdom again saved it, Guiding the righteous man’s course by a poor piece of wood. Moreover, when nations consenting together in wickedness had been confounded, Wisdom knew the righteous man, and preserved him blameless to God, And kept him strong when his heart yearned toward his child. While the ungodly were perishing, wisdom delivered a righteous man, When he fled from the fire that descended out of heaven on Pentapolis. To whose wickedness a smoking waste still witnesseth, And plants bearing fair fruit that comes not to ripeness; Yes and a disbelieving soul has a memorial there, a pillar of salt still standing. For having passed wisdom by, Not only were they disabled from recognising the things which are good, But they also left behind them for human life a monument of their folly; To the end that where they went astray they might fail even to be unseen: But wisdom delivered out of troubles those that waited on her. When a righteous man was a fugitive from a brother’s wrath, wisdom guided him in straight paths; She showed him God’s kingdom, and gave him knowledge of holy things; She prospered him in his toils, and multiplied the fruits of his labor; When in their covetousness men dealt hardly with him, She stood by him and made him rich; She guarded him from enemies, And from those that lay in wait she kept him safe, And over his sore conflict she watched as judge, That he might know that godliness is more powerful than all. When a righteous man was sold, wisdom forsook him not, But from sin she delivered him; She went down with him into a dungeon, And in bonds she left him not, Till she brought him the sceptre of a kingdom, And authority over those that dealt tyrannously with him; She showed them also to be false that had mockingly accused him, And gave him eternal glory. Wisdom delivered a holy people and a blameless seed from a nation of oppressors. She entered into the soul of a servant of the Lord, And withstood terrible kings in wonders and signs. She rendered to holy men a reward of their toils; She guided them along a marvelous way, And became to them a covering in the day-time, And a flame of stars through the night. She brought them over the Red sea, And led them through much water; But their enemies she drowned, And out of the bottom of the deep she cast them up. Therefore the righteous plundered the ungodly; And they sang praise to your holy name, O Lord, And extolled with one accord your hand that fought for them: Because wisdom opened the mouth of the dumb, And made the tongues of babes to speak clearly.

Aftonbön — andra läsningen

Galaterbrevet 3

I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst? Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves? Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro, i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»? Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn. Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.» Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde. Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.» Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.» Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.» Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.» Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden. Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft. Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus. Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet. Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte. Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand. Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en. Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen. Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro. Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras. Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro. Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare. Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus. Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.