Today's Readings
The Scripture readings appointed for today, with the full text in your language. Follow the daily readings for your tradition, every morning, in the Bosko app.
Morning Prayer — First Lesson
Proverbs 13
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst. Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld. Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad. Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig. Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall. Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar. Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut. Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet. Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket. Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd. Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning. Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror. Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik. Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft. En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom. Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära. Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar. Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa. Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är. Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige. De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet. Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid. Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Morning Prayer — Second Lesson
Luke 14
När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom, att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom. Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?» Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå. Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?» Och de förmådde icke svara något härpå. Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem: »När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du, och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen. Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.» Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.» Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!» Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många. Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.' Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.' Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.' Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.' Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt. Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'» Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem: »Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge. Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge. Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt? Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.' Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen? Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred. Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. -- Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft? Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»
Evening Prayer — First Lesson
Proverbs 14
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer. Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar. I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar. Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft. Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn. Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt. Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd. Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek. De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag. Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje. De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar. Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden. Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse. Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom. Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg. Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös. Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad. De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap. De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner. Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta. De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane. Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust. De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft. Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek. Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt. I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka. Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft. Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen. Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom. Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden. I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig. Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära. En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Evening Prayer — Second Lesson
Philippians 2
Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var[1], han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre. Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gören allt utan att knorra och tveka, så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat. Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje. Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje. Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder. Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder. Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till. Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader. Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak. Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma. Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva. Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse. Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse. Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära. Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen. [1] Eller: Haven i edert förhållande till varandra samma sinne som I haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.
Readings follow the 1662 Book of Common Prayer (public domain). Scripture text is in the public domain. (Svenska Bibeln 1917)
Today's readings, every morning
Bosko brings the daily readings for your tradition to your day — with a reflection, the full Bible in 30 translations, and the liturgical calendar, in 18 languages.
