Dagens läsningar

Morgonbön — första läsningen

Sirach 18

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

He that lives forever created all things in common. The Lord alone will be justified. To none has he given power to declare his works: And who will trace out his mighty deeds? Who shall number the strength of his majesty? And who shall also tell out his mercies? As for the wondrous works of the Lord, it is not possible to take from them nor add to them, Neither is it possible to track them out. When a man has finished, then he is but at the beginning; And when he ceaseth, then will he be in perplexity. What is man, and whereto serves he? What is his good, and what is his evil? The number of man’s days at the most are a hundred years. As a drop of water from the sea, and a pebble from the sand; So are a few years in the day of eternity. For this cause the Lord was longsuffering over them, And poured out his mercy upon them. He saw and perceived their end, that it is evil; Therefore he multiplied his forgiveness. The mercy of a man is upon his neighbor; But the mercy of the Lord is upon all flesh; Reproving, and chastening, and teaching, And bringing again, as a shepherd does his flock. He has mercy on those who accept chastening, And that diligently seek after his judgements. My son, to your good deeds add no blemish; And no grief of words in any of your giving. Shall not the dew assuage the scorching heat? So is a word better than a gift. Behold, is not a word better than a gift? And both are with a gracious man. A fool will upbrade ungraciously; And the gift of an envious man consumes the eyes. Learn before you speak; And have a care of your health or ever you be sick. Before judgement examine yourself; And in the hour of visitation you will find forgiveness. Humble yourself before you be sick; And in the time of sins show repentance. Let nothing hinder you to pay your vow in due time; And wait not until death to be justified. Before you make a vow, prepare yourself; And be not as a man that tempts the Lord. Think upon the wrath that will be in the days of the end, And the time of vengeance, when he turns away his face. In the days of fulness remember the time of hunger, And poverty and lack in the days of wealth. From morning until evening the time changes; And all things are speedy before the Lord. A wise man will fear in everything; And in days of sinning he will beware of offence. Every man of understanding knows wisdom; And he will give thanks to him that found her. They that were of understanding in sayings became also wise themselves, And poured forth apt proverbs. Go not after your lusts; And refrain yourself from your appetites. If you give fully to your soul the delight of her desire, She will make you the laughing stock of your enemies. Make not merry in much luxury; Neither be tied to the expense thereof. Be not made a beggar by banqueting upon borrowing, When you have nothing in your purse.

Morgonbön — andra läsningen

Lukas 19

Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden. Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man. Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten. Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram. När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.» Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje. Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.» Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen. Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.» Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras. Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka. Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.' Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.» När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat. Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.' Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.' Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.' Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.' Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk. Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.' Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått? Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.' Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.' De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.' Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.» Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem. När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit. Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'» Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem. Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?» De svarade: »Herren behöver den.» Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå. Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen. Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett; och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!» Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.» Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.» Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon. Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor. Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.» Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne; och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.» Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom; men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.

Aftonbön — första läsningen

Sirach 19

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

A workman that is a drunkard will not become rich: He that despises small things will fall by little and little. Wine and women will make men of understanding to fall away: And he that cleaves to harlots will be the more reckless. Moths and worms will have him to heritage; And a reckless soul will be taken away. He that is hasty to trust is light-minded; And he that sins will offend against his own soul. He that makes merry in his heart will be condemned: And he that hates talk has the less wickedness. Never repeat what is told you, And you will fare never the worse. Whether it be of friend or foe, tell it not; And unless it is a sin to you, reveal it not. For he has heard you, and observed you, And when the time comes he will hate you. Hast you heard a word? let it die with you: Be of good courage, it will not burst you. A fool will travail in pain with a word, As a woman in labor with a child. As an arrow that sticks in the flesh of the thigh, So is a word in a fool’s belly. Reprove a friend; it may be he did it not: And if he did something, that he may do it no more. Reprove your neighbor; it may be he said it not: And if he has said it, that he may not say it again. Reprove a friend; for many times there is slander: And trust not every word. There is one that slips, and not from the heart: And who is he that has not sinned with his tongue? Reprove your neighbor before you threaten him; And give place to the law of the Most High. All wisdom is the fear of the Lord; And in all wisdom is the doing of the law. And the knowledge of wickedness is not wisdom; And the prudence of sinners is not counsel. There is a wickedness, and the same is abomination; And there is a fool lacking in wisdom. Better is one that has small understanding, and fears, Than one that has much prudence, and transgresses the law. There is an exquisite subtlety, and the same is unjust; And there is one that perverteth favor to gain a judgement. There is one that does wickedly, that hangs down his head with mourning; But inwardly he is full of deceit, Bowing down his face, and making as if he were deaf of one ear: Where he is not known, he will be beforehand with you. And if for lack of power he be hindered from sinning, If he find opportunity, he will do mischief. A man will be known by his look, And one that has understanding will be known by his face, when you meet him. A man’s attire, and grinning laughter, And gait, show what he is.

Aftonbön — andra läsningen

Kolosserbrevet 3

Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida. Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden. Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet. Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan; ty för sådant kommer Guds vrede. I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem. Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun; I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne. Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla. Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan. Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom. I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren. I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem. I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga. I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan. Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor. I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus. Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.