Dagens läsningar

Morgonbön — första läsningen

Sirach 20

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

There is a reproof that is not comely; And there is a man that keeps silence, and he is wise. How good is it to reprove, rather than to be angry; And he that makes confession will be kept back from hurt. As is the lust of an eunuch to deflower a virgin; So is he that executes judgements with violence. There is one that keeps silence, and is found wise; And there is one that is hated for his much talk. There is one that keeps silence, for he has no answer to make; And there is that keeps silence, as knowing his time. A wise man will be silent till his time come; But the braggart and fool will overpass his time. He that uses many words will be abhorred; And he that takes to himself authority therein will be hated. There is a prosperity that a man finds in misfortunes; And there is a gain that turns to loss. There is a gift that will not profit you; And there is a gift whose recompense is double. There is an abasement because of glory; And there is that has lifted up his head from a low estate. There is that buys much for a little, And pays for it again sevenfold. He that is wise in words will make himself beloved; But the pleasantries of fools will be wasted. The gift of a fool will not profit you; For his eyes are many instead of one. He will give little, and upbraid much; And he will open his mouth like a crier: Today he will lend, and tomorrow he will ask it again: Such an one is a hateful man. The fool will say, I have no friend, And I have no thanks for my good deeds; They that eat my bread are of evil tongue. How often, and of how many, will he be laughed to scorn! A slip on a pavement is better than a slip with the tongue; So the fall of the wicked will come speedily. A man without grace is as a tale out of season: It will be continually in the mouth of the ignorant. A wise sentence from a fool’s mouth will be rejected; For he will not speak it in its season. There is that is hindered from sinning through lack; And when he takes rest, he will not be troubled. There is that destroys his soul through bashfulness; And by a foolish countenance he will destroy it. There is that for bashfulness promises to his friend; And he makes him his enemy for nothing. A lie is a foul blot in a man: It will be continually in the mouth of the ignorant. A thief is better than a man that is continually lying: But they both will inherit destruction. The disposition of a liar is dishonor; And his shame is with him continually. He that is wise in words will advance himself; And one that is prudent will please great men. He that tils his land will raise his heap high; And he that pleases great men will get pardon for iniquity. Presents and gifts blind the eyes of the wise, And as a muzzle on the mouth, turn away reproofs. Wisdom that is hid, and treasure that is out of sight, What profit is in them both? Better is a man that hides his folly Than a man that hides his wisdom.

Morgonbön — andra läsningen

Lukas 20

Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?» Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den. Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?' Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.» De svarade alltså att de icke visste varifrån den var. Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.» Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid. När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort. Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort. Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom. Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.' Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.' Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!» Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'? Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.» Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld. Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» Men han märkte deras illfundighet och sade till dem: »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego. Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder. Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös. Då tog den andre i ordningen henne och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig. Slutligen dog ock hustrun. Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.» Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen. Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.» Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.» De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom. Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son? David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?» Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det: »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden -- detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»

Aftonbön — första läsningen

Sirach 21

Det finns ingen utgåva av den här boken i allmän egendom på ditt språk, så avsnittet visas på engelska.

My son, have you sinned? add no more thereto; And make supplication for your former sins. Flee from sin as from the face of a serpent; For if you draw near it will bite you: The teeth thereof are the teeth of a lion, Slaying the souls of men. All iniquity is as a two-edged sword; Its stroke has no healing. Terror and violence will lay waste riches; So the house of a haughty man will be laid waste. Supplication from a poor man’s mouth reaches to the ears of God, And his judgement comes speedily. One that hates reproof is in the path of the sinner; And he that fears the Lord will turn again in his heart. He that is mighty in tongue is known afar off: But the man of understanding knows when he slips. He that builds his house with other men’s money Is like one that gathers himself stones against winter. The congregation of wicked men is as tow wrapped together; And the end of them is a flame of fire. The way of sinners is made smooth with stones; And at the last end thereof is the pit of Hades. He that keeps the law becomes master of the intent thereof; And the end of the fear of the Lord is wisdom. He that is not clever will not be instructed; And there is a cleverness which makes bitterness to abound. The knowledge of a wise man will be made to abound as a flood; And his counsel as a fountain of life. The inward parts of a fool are like a broken vessel; And he will hold no knowledge. If a man of knowledge hear a wise word, He will commend it, and add to it: The dissolute man hears it, and it displeases him, And he puts it away behind his back. The discourse of a fool is like a burden in the way; But grace will be found on the lips of the wise. The mouth of the prudent man will be sought for in the congregation; And they will ponder his words in their heart. As a house that is destroyed, so is wisdom to a fool; And the knowledge of an unwise man is as talk without sense. Instruction is as fetters on the feet of an unwise man, And as manacles on the right hand. A fool lifts up his voice with laughter; But a clever man will scarce smile quietly. Instruction is to a prudent man as an ornament of gold, And as a bracelet upon his right arm. The foot of a fool is soon in another man’s house; But a man of experience will be ashamed of entering. A foolish man peepeth in from the door of another man’s house; But a man that is instructed will stand without. It is a lack of instruction in a man to listen at the door; But the prudent man will be grieved with the disgrace. The lips of strangers will be grieved at these things; But the words of prudent men will be weighed in the balance. The heart of fools is in their mouth; But the mouth of wise men is their heart. When the ungodly curses Satan, He curses his own soul. A whisperer defiles his own soul, And will be hated wherever he sojourneth.

Aftonbön — andra läsningen

Kolosserbrevet 4

I herrar, given edra tjänare, vad rätt och billigt är; I veten ju, att också I haven en herre i himmelen. Varen uthålliga i bönen och vaken i den under tacksägelse. 3; Och bedjen jämväl för oss, att Gud må åt oss öppna en dörr för ordet, så att vi få förkunna Kristi hemlighet, den hemlighet, för vars skull jag också är en fånge; ja, bedjen, att jag må uppenbara den med de rätta orden. Skicken eder visligt mot dem som stå utanför och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Edert tal vare alltid välbehagligt, kryddat med salt; I bören förstå, huru I skolen svara var och en. Om allt vad mig angår skall min älskade broder Tykikus, min trogne tjänare och min medtjänare i Herren, underrätta eder. Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta, huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan. Tillika sänder jag Onesimus, min trogne och älskade broder, eder landsman. De skola underrätta eder om allting här. Aristarkus, min medfånge, hälsar eder; så gör ock Markus, Barnabas syskonbarn. Angående honom haven I redan fått föreskrifter; och om han kommer till eder, så tagen vänligt emot honom. Också Jesus, som kallas Justus, hälsar eder. Av de omskurna äro dessa mina enda medarbetare för Guds rike, och de hava varit mig till hugnad. Epafras, eder landsman, hälsar eder, en Kristi Jesu tjänare, som i sina böner alltid kämpar för eder, för att I skolen stå fasta och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som är Guds vilja. Ty jag giver honom det vittnesbördet, att han har stor möda för eder likasom ock för dem som bo i Laodicea och i Hierapolis. Lukas, läkaren, den älskade brodern, hälsar eder; så gör ock Demas. Hälsen bröderna i Laodicea, så ock Nymfas tillika med den församling som kommer tillhopa i hans hus. Sedan detta brev har blivit uppläst hos eder, så sörjen för att det ock bliver uppläst i laodicéernas församling och att jämväl I fån läsa det brev, som kommer från Laodicea. Sägen ock detta till Arkippus: »Hav akt på det ämbete, som du har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör.» Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänken på mina bojor. Nåd vare med eder.